-Mared-

Hej och god morgon!

Som ni märker är inte bloggen just nu min första prioritet. Att komma hem till Varberg har blivigt för överväldigande. Jag har inte haft så här roligt på flera år och energin fortsätter att strömma till. Jag vet ärligt talat inte vad som har tagit åt mig. Jag förmodar att det är alla vännerna. I Skövde fanns det helt enkelt inte mycket tid till vänner och när man nu kommer hem och ser att folk är redo att hänga på till stranden vid minsta lilla chans blir man på sjukt bra humör.

Jaja, jag får väl återberätta det som hänt sedan jag anlände till Varbergs station och sluta vältra mig i min överdrivna glädje.

Eftersom jag i stort sett hoppade på tåget direkt efter konfirmationen hade jag med mig min kostym i en sån där skum kostympåse. Eftersom jag bestämde mig för att en promenad hem från stationen till föräldrahemmet var det bästa sättet att fira min ankomst och kostymen var lite besvärande att bära på dumpade jag den hos min kära syster som just då, turligt nog, satt och dirigerade taxitrafiken precis utanför station. Glad i hågen och sugen på äventyr begav jag mig hemåt. Promenaden tog runt 15 minuter och flera gånger drabbades jag av pirr i magen över att äntligen vara hemma. Jag dök slutligen upp utanför den blåa villan och där utanför finner jag mormor, morfar, mamma och pappa. Jag praktiskt taget slänger in väskorna genom fönstret, leker kommandosoldat bort till kylen, kastar lasso runt en pilsner och teleporterar mig ut till en stol precis bredvid dom. Allt detta tog runt 2,7 sekunder. När jag hunnit halvvägs genom ölen och pratat ett skvätt med den samlade skaran inser jag att Evert fyller år 50 meter bort och att folk där faktiskt väntar på att jag skall dyka upp. Spritt språngande naken löper jag 3 varv runt huset och inser tillslut att jag borde rikta mina små gräsiga fossingar mot Everts residens. Vistelsen hos Evert blir otroligt kort för alla är redan i startgroparna och vi skyndar oss ner till ankaret vid havet och där börjar grillfest och öldrickande. En pilsner vid havet är något man absolut inte missar i Varberg.

Dagen efter beger vi oss ner till stranden och jag får äntligen ta ett dopp i havet, iförd Fridas pappas turkosa badshorts. Jag blir än en gång överväldigad och havet påverkar mig ruskigt mycket så även kvällen spenderas vid havet. Denna gång med en stor brasa mitt på stranden, gitarr och ett par pilsner. Denna avslutning på dagen blev illa lyckad och följande dag upprepar vi den med lite fler vänner och lite större brasa. Igår kväll tänkte vi att vi skulle ta det lite lugnt och dagen slutade med en spelkväll hos Mareds. En rätt mysig och lyckad tillställning. Jag glömde visst att nämna att vi var på stranden varje dag under dessa dagar.

En sak jag tänkt lite på nu när jag bara gjort saker jag gillat i ett par dagar och det är att det borde vara olagligt att jobba om ens vänner har semester. Jag tänker förstås på vår kära Evert som drar sig upp klockan 04:00 på morgonen, beger sig till fabriken och massproducerar fönster. Han står och sliter i fabriken när vi andra roar oss kungligt på stranden. Han tvingar sig i säng när vi andra ordnar allehanda tillställningar. Han sover utmattad när vi andra snackar skit över en pilsner i skenet av en brasa och till vågornas kluckande. Fy farao, säger jag! Jag skall skämma bort honom när han väl får sin efterlängtade semester, om jag nu lyckas hålla detta tempot.

Till slut måste jag be om ursäkt för att jag inte avslutat mitt föregående inlägg men som ni ser har jag haft väldigt mycket att göra. Det spritter i benen på mig just nu, känns som om jag måste bege mig ut och anordna någon slags tävling på stranden. Jaja, jag återkommer så fort jag kan med detaljer och med mina planer på fredagens "Beachparty of the year!".

Peace out, tack tack tack tack!